Den äkta hussvampen, Serpula lacrymans, är den farligaste rötsvampen, eftersom den kan bryta ned många bjälkar på kort tid. Innan den upptäcks kan den ha spridit sig till flera våningar, och att sanera en angripen byggnad är komplicerat.

Svampen kräver kalk, från till exempel murbruk eller gips, samt fukt för att överleva. Om träets fuktkvot är låg kan Serpula lacrymans ligga i dvala under något decennium, för att börja växa när det blir tillräckligt fuktigt. Trä som har blivit angripet blir lätt brunfärgat och får djupa sprickor med cirka 5 centimeters mellanrum. Ett kanelliknande pulver kan ofta iakttas på golvet vid angrepp.